Vad säger lagen för äldre?
När en äldre person behöver hjälp i vardagen – med att klara sig hemma, komma upp ur sängen, få i sig mat eller känna sig trygg – då är det kommunen som har ansvaret att se till att rätt stöd finns på plats. Det här styrs av Socialtjänstlagen. Den gäller i hela Sverige – men tolkas olika beroende på var du bor.
Här får du koll på vad kommunen måste göra, vilken hjälp som kan erbjudas, och hur olika det faktiskt kan bli – trots samma behov.
Kommunens ansvar – vad de måste göra och vad de kan erbjuda
Kommunen är skyldig att:
Göra en individuell utredning – alltså prata med den äldre personen (bra om du som anhörig är med) för att se vilket stöd som behövs.
Säkerställa en skälig levnadsnivå – det betyder att man ska klara vardagen på ett tryggt och värdigt sätt. Se mer om skälig levnadsnivå nedan.
Erbjuda stöd som hemtjänst, dagverksamhet, särskilt boende, trygghetslarm och ledsagning – om behovet finns.
Informera om vilka rättigheter och alternativ som finns.
Kommunen kan också erbjuda (men är inte skyldig):
- Avlösning i hemmet (så att anhöriga får vila).
- Leverans av mat (matdistribution).
- Hjälpmedel eller bostadsanpassning.
Ansvaret gäller oavsett om tjänsterna utförs av kommunens egen personal eller av privata utförare som kommunen anlitar – kommunen är alltid ansvarig för att insatserna håller lagens krav på kvalitet, säkerhet och skälig levnadsnivå.
Sammanfattningsvis är det kommunen som bär det övergripande ansvaret för att ingen äldre lämnas utan nödvändig omsorg.
Kommuner tillämpar lagen olika – vad betyder det för dig?
Det här är lite av kärnan i varför det kan kännas orättvist ibland. Lagen är densamma överallt, men kommunerna tolkar den olika.
Trots en gemensam lagstiftning kan äldreomsorgen variera mellan olika kommuner i Sverige. Socialtjänstlagen lämnar utrymme för lokala tolkningar och prioriteringar, vilket har lett till att stödinsatsernas omfattning och utformning kan skilja sig åt runt om i landet. Kommunala riktlinjer spelar en stor roll här – år 2019 hade 274 av 290 kommuner egna riktlinjer för biståndsbedömning inom äldreomsorgen. Dessa riktlinjer syftar till att skapa enhetlighet och tydlighet för handläggarna, men de kan också begränsa vilka insatser som normalt beviljas. Studier har visat att många riktlinjer fokuserar mer på att ange ett standardutbud av insatser (t.ex. max en viss städtid per månad, dusch en gång i veckan etc.) än på att definiera vad skälig levnadsnivå innebär lokalt.
Konsekvensen är att nivån av hjälp en äldre får kan variera mellan kommuner. Vad som anses utgöra tillräcklig hjälp för “skälig levnadsnivå” kan bedömas olika – en kommun kan exempelvis bevilja duschhjälp endast en gång i veckan enligt sina riktlinjer, medan en annan kommun erbjuder hjälp oftare eller efter individuellt behov. På samma sätt kan mängden beviljad städning, promenadhjälp eller trygghetslarm variera. En riksdagsmotion beskriver att bedömningen ofta riskerar att styras av kommunens budgetramar snarare än enbart av den äldres behov, och att “vad som anses vara en skälig levnadsnivå skilja sig åt mellan kommunerna ”. Detta har lett till stora skillnader mellan kommuner.
Sammanfattningsvis kan två äldre med liknande behov få olika mycket och typ av hjälp beroende på var de bor. Lagen kräver individuell prövning och skälig nivå, men eftersom denna nivå inte är tydligt definierad nationellt, använder kommunerna sitt handlingsutrymme olika.
Vad har den äldre för rättigheter?
Rätt att bli informerad: Du har rätt att få information om vilken insats som behövs och varför.
Rätt till insyn: Som anhörig kan du få insyn i den äldre personens stöd, med samtycke eller i enlighet med lag.
Rätt att påverka: Du kan ha en dialog om insatser och föreslå åtgärder, till exempel genom att delta i vårdplanering.
Rätt att överklaga: Om du anser att beslut inte är rätt, kan du överklaga biståndsbesluten inom angivna tidsramar.
Hur gör jag om jag inte är nöjd med insatser eller beslut?
Det är viktigt att veta att om den äldre personen inte är nöjd med beslutet om hjälp eller insatser, så går det alltid att överklaga.
För äldre personer, särskilt över 90 år, kan livet förändras snabbt. Synen kan bli sämre, balansen försämras och oron kan öka. Dessa förändringar kan ske på bara några månader, ibland till och med snabbare. Därför är det viktigt att förstå att vad som är rätt hjälp en vecka eller en månad sedan kanske inte längre stämmer, eftersom nya fakta kan komma hela tiden.
När man söker om hjälp eller gör en överklagan, är det ofta bara dessa nya fakta som är avgörande – till exempel att de äldre personerna har svårare att ta sig mellan rummen, att synen blivit mycket sämre, eller att oron ökar för att bli ensam. Även om det bara gått en månad sedan det första beslutet, kan situationen ha förändrats så mycket att det är dags att ompröva och att bevilja mer stöd
Sammanfattningsvis Även om ett beslut har fattats, kan det vara bra att fortsätta att följa upp och kunna överklaga om den äldre personens behov förändras. Det är ett sätt att bevilja att hjälp alltid anpassas efter de aktuella behoven. Beslut om hemtjänst eller äldreboende kan överklagas till förvaltningsrätten. Domstolen prövar då om beslutet tillförsäkrar den äldre en skälig levnadsnivå utifrån hens behov.
Så här går du till väga för att överklaga:
Begär omprövning:
Om du inte är nöjd med ett beslut från kommunen (t.ex. hemtjänst, nekad flytt till äldreboende)kan du först begära en omprövning. Detta innebär att du ber kommunen att göra en ny bedömning av ärendet.
Kontakta den enhet eller handläggare som har fattat beslutet och be om en omprövning om du inte håller med beslutet. Det kan ofta vara bra att förklara varför du tycker att beslutet är felaktigt och vad du vill ska ändras.
Skicka in en formell överklagan:
Om du inte får det resultat du vill genom omprövning, kan du överklaga beslutet till förvaltningsrätten. En överklagan ska skickas till den myndighet (kommun) som har fattat beslutet, och de vidarebefordrar ärendet till förvaltningsrätten.
En överklagan måste skickas in inom 3 veckor från det att du fick beslutet, så det är viktigt att inte dröja med att agera.
Inkludera relevant information:
När du överklagar, se till att inkludera alla relevanta dokument, som beslutet du överklagar, eventuella medicinska intyg eller andra handlingar som stödjer din sak. Det är viktigt att även ta upp den oro, ångest som en äldre persons kan känna, och hur det begränsar den äldre personens möjlighet till skälig levnadsnivå.
Du kan också skriva ett personligt brev där du förklarar varför du tycker att beslutet ska ändras och vilka behov du anser ska tillgodoses.
Vad händer efter överklagan?
Förvaltningsrätten kommer att granska ärendet och besluta om kommunen har agerat korrekt enligt lag och om beslutet ska ändras.
Om förvaltningsrätten inte ger dig rätt, kan du i vissa fall även vidareöverklaga till Kammarrätten om det finns särskilda skäl.
Vilka insatser kan ni få hjälp med
Äldre personer har rätt att ansöka om olika typer av stöd (bistånd) enligt socialtjänstlagen, beroende på sina behov. Exempel på insatser är:
Hemtjänst: Hjälp i hemmet med till exempel städning, inköp, matlagning och personlig omvårdnad (hjälp med hygien, påklädning, måltider). Personal kan även följa med på promenader eller sociala aktiviteter, och kvälls- och nattpatrull finns för tillsyn och hjälp dygnet runt.
Du kan ibland byta ut viss tid, till exempel städning mot promenad – fråga kommunen om det går.
Trygghetslarm: En larmknapp i hemmet som gör att du kan få kontakt med vård- och omsorgspersonal dygnet runt. Detta ökar tryggheten för den äldre och anhöriga, eftersom hjälp snabbt kan tillkallas vid behov.
Särskilt boende (äldreboende): Omfattande vård- och omsorgsbehov kan innebära rätt till plats i ett särskilt boende (äldreboende). Det är en boendeform med omsorg dygnet runt, ofta med tillgång till sjuksköterska och läkarkontakt.
Dagverksamhet: Dagverksamheter erbjuder aktiviteter under dagtid för att ge stimulans, rehabilitering och social samvaro.
Ledsagning & promenadhjälp
Behövs det stöd för att ta sig ut – till affären, apoteket eller bara komma ut på en promenad? Då kan man ansöka om ledsagning eller promenadhjälp.
➔ Tänk på att promenadhjälp (vardagsmotion) och ledsagning (för att ta sig till en plats) är olika saker.Avlösning och anhörigstöd: Kommunen kan erbjuda avlösarservice i hemmet – personal tar tillfälligt över omsorgen för att ge anhöriga avlastning
Övriga stödinsatser: Andra vanliga insatser är matdistribution (leverans av färdiga matlådor), boendestöd och hjälp med tvätt eller ledsagning vid ärenden. Vissa kommuner erbjuder även fixartjänster (hjälp med enklare sysslor för att förebygga fallolyckor) för äldre. Insatsernas syfte är att underlätta vardagen och göra det möjligt att bo kvar hemma så länge som möjligt.
Notera: Hälso- och sjukvårdstjänster som hemsjukvård och rehabilitering regleras av andra lagar, men samverkar ofta med socialtjänstens insatser. Även färdtjänst och vissa hjälpmedel hanteras utanför SoL. Däremot kan kommunen hjälpa till att samordna sådant stöd vid behov.
Checklista för samtal med kommunen
Skriv ner vad som fungerar dåligt hemma – till exempel mat, hygien, fall, oro eller ångest.
Lista vilka insatser ni redan har (hemtjänst, trygghetslarm, matleverans etc.).
Fundera på om all beviljad hemtjänst faktiskt används.
Be om ett läkarintyg – särskilt vid kognitiv svikt, demens, fallrisk eller psykisk ohälsa. Läkarintyg stärker ert case.
Samla egna anteckningar eller observationer – om din närstående har tappat aptiten, är förvirrad, rädd på nätterna eller isolerad. Ta foto, bilder, ge konkreta exempel.
Fråga rakt ut: Vad krävs för att få särskilt boende beviljat i vår kommun?
Be alltid om en kopia av beslutet – skriftligt.